Ibland är allt bara sådär äckligt bra att jag önskar att jag kunde fly från den här staden. Tåget som tar mig hem från skolan kan väl bara för en gångs skull ta mig hem på riktigt alltså? Ta mig till den där staden där ingen utav mina problem betyder något. Och där jag mår så jävla bra så jag bara skulle kunna skrika. Jag vet att jag bara skulle fly från mina problem. Men den där staden får mig att känna på ett sätt som den här staden aldrig kmr få mig att känna. Just nu får banden som är lite bättre än alla andra vara trösten istället, McFLY & You Me At Six. Jag känner att You Me At Six kmr hit vid en bra tidpunkt!


Home is where the heart is...