Every time that we meet, I skip a heartbeat.


Nu är det ganska mer snö ute än när bilden togs, men ändå. Det är kallt som fan ute, och det är massa snö. Vilket är mys. Fast jag har ju en såndär sjukdom så jag smälter även fast det är hur kallt som helst ute. Samma sjukdom gör så att jag får ätsvårigheter och svårt för att tänka på ngt vettigt. Vid random tillfällen kan även mitt hjärta hoppa över ett slag eller två. Alltså det här är ju verkligen superstört. Tror jag börjar bli galen. Typ sjukhus nästa? Dock säger mina vänner att det inte kallas för sjukdom, vad fan snackar dem om? :(
"Jag har inte en chans men jag brukar ha tur, har aldrig känt det lika säkert som nu."

 

(och när in i helvete blev jag så här öppen i min blogg?)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0