whatcha say, that it's all for the best? of course it is.

Har helt glömt bort och blogga om den här boken även om det var ett tag sedan jag läste den. Bra var den iaf. Inte riktigt som de andra Katarina Von Bredow böckerna jag läst, men det kanske har o göra med att Emma är lite äldre än vad huvudpersonerna brukar va i Von Bredows böcker. Allt var ändå som vanligt, den var svår att sluta läsa och den blev väl utläst på typ 3 dagar. (Troligen snabbare om det int vart för allt plugg just då, haha) Den hade även en del sånadär fina citat och jämförelser. Så man liksom kan känna igen sig även fast det aldrig inträffat en själv riktigt. Finns det någon logik i det där? Enda negativa var slutet men det kunde väl inte blivit på nåt annat sätt direkt. Aja, väldigt bra var den iaf. Definitivt värd att läsa. Dock hamnar den nog inte i bokhyllan som typ alla andra Katarina Von Bredow böcker har gjort.

Emma är bra på att gå balansgång. Hon balanserar mellan sina skilda föräldrar, sina vänner och det faktum att hon fyller tjugo och plötsligt ska vara vuxen på allvar, med jobb och egen lägenhet. Men när närmaste väninnans pojkvän ringer på dörren och en svindlande närhet uppstår, slaknar linan för Emma och hon börjar vackla. Inte blir det bättre av att hennes allra bäste vän Markus börjar glida undan och syssla med saker som visar sig bli farliga för dem båda..

Förresten så saknar min bokhylla sina Katarina Von Bredow böcker, Nina! Give them back! NUUUU!
(och i bra skick hoppas jag att de är, annars då jävlar.)

Kommentarer
Postat av: Nina

Haha lilla söta Max, förlåt för att jag är så satans glömsk <3<3<3

2009-12-12 @ 21:47:11
URL: http://blueroom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0